A walk down memory lane!

Det är rubriken på en låt av Sparks, men även hur man kan sammanfatta min dag. På förmiddagen fick jag och Alfred nämligen besök av Alexandra och hennes dotter Frida. Jag och Alex (som jag kallar henne) jobbade ihop på förskolan när det begav sig. Ca 2002-2006. Vi var i ungefär samma skeden i livet, dvs singlar och tjejer som tyckte om att festa. Nu var det inte lika ytligt som det låter, men så var det i alla fall. Vi har försökt få till en träff i över ett år nu så det var verkligen på tiden och nu hoppas jag vi ses igen snart, men kanske utan män och barn... lättare så ;-)

Jag och fisen passade på att vila på eftermiddagen, sen var det dags igen. Den här gången skulle vi träffa Pia. Henne hängde jag med 2005-2006. Lite samma sak där... hon var nyskild och visste inte riktigt vad hon skulle göra med livet. Så hon hakade på "Festar-tåget-Fröberg". Den här gången var det jag som gick hårt in i en bergvägg, sålde allt jag ägde och drog till Kanada. Vi hade lite svårt att hitta tillbaka till varandra men nu hoppas jag verkligen vi ses snart igen.

Vänner är verkligen där när du väl behöver dom. Oavsett när ni sågs eller hördes senast, dom dömer inte, dom är inte avundsjuka eller bittra utan bara helt underbara! Mitt liv skulle vara ganska tråkigt och ointressant om jag inte hade mina vänner! Jag älskar er!