Idag var Alfred helt förstörd när jag lämnade honom. Jag vet så väl hur det fungerar efter mina år i förskolan och jag har varit så beredd, men nu när han skrek sitt hjärtskärande gråt och jag vet att jag gör bäst i att gå till hallen och klä på mig och gå så skriker hela kroppen att göra tvärtom. Och vem kom på idén att vinka vid fönstret om barnet är ledset??? Jag torkade tårarna och slog mig hårt på kinderna innan jag drog på ett fejkat leende och gick ut och vinkade vid fönstret.... När jag väl var på jobbet kändes allt bra igen och självklart hade Alfred haft en bra dag på dagis.
Nu är det nedräkning inför tjejresan till Marseille som sker på lördag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar