Idag tände jag en brasa, drack te och läste en bok. Jag grät och hulkade så snoret rann. Jag kände varje känsla som beskrevs i "Min bästa väns dotter" så till slut var jag tvungen att lägga bort boken. Kvällen tillbringade jag på Brasilcine på Södra teatern med familjen. Alfreds gudmor är en av projektledarna och bjöd oss. Mingel, vin, snacks och två filmer bjöds det på. Ett band med bara kvinnor bjöd på underhållning med massa trummor. Musiken var hög och rytmisk, människor glada och jag full av förväntan. Lycklig för att Clarice är i Sverige just nu... Så mycket känslor att jag var tvungen att bita hårt för att inte börja gråta. Efter filmfestivalen gick jag och mina syskon ner på Götgatan för att äta och dricka lite. SunkSöder passar mig just nu då det är knapert med pengar. Lär knappast bli bättre nu när jag är sjukskriven. Min syster ville absolut inte äta pub mat så vi hamnade på Ljunggrens. Jag känner ganska snabbt att det här inte passar mig men vill inte vara omständig och följer med. När jag läser menyn håller jag på bryta ihop igen. En förrätt kostar vad både mat och en öl kostar på en pub. Jag sitter och biter mig i läppen. Hur ska jag göra nu? Jag ursäktar mig, ber sällskapet att inte ta det fel men det är nog bäst att jag åker hem. Jag önskar dom en trevlig kväll och går till station. Tårarna rinner längst min kind. Det kostar på att komma till insikt... Nu sitter jag på pendeln. Kommer gå förbi Statoil och beställa en mosbricka, sen kommer jag skölja ner den framför tv:n med en smuggelöl från Tyskland!
Kram, stor kram till dig från mig!
SvaraRadera