Anna min vän...

Hon och jag har varit vänner sen högstadiet. Vi gick i paralellklasser men hade vissa lektioner tillsammans. Vi satt och skrev lappar, vi skvallrade och fnissade. Vi var olika men jättelika samtidigt. Anna var "sportig" och jag var "värsting". Vi har följt varandra genom livet. Kanske inte alltid varit jättenära, men alltid funnits där för varandra när det krisat. Finns det något viktigare i livet än en vän som finns, lyssnar, inte dömer, som förlåter och som ALLTID finns där? Vad vore livet utan vänner? Tack Anna för en förträfflig kväll!